Skola utan marknadsstyrning – resurser efter behov
Genom sättet att fördela pengar visar kommunen vad som anses väsentligt i skolan: antingen konkurrens utifrån marknadsstyrning eller undervisning utifrån elevernas behov.
Fördelningsmodeller som bygger på att varje elev representerar en skolpeng leder till fokus på konkurrens mellan skolorna om elever. För varje elev skolan lyckas locka till sig kommer en extra summa pengar i form av skolpeng. Samtidigt gäller det motsatta: För varje elev som flyttar förlorar skolorna en summa pengar oavsett om personalstyrkan kan förändras eller inte. Detta riskerar leda till obalans mellan skolorna – på den ena skolan för många elever, på den andra för få – och till segregationstendenser mellan skolor som föräldrar anser har olika status.
Skolpengssystem tar resurser från undervisning då det kräver omfattande rapporteringssystem och ständiga anpassningar till förändrade ekonomiska villkor, men innebär också en mycket stor osäkerhet för skolledningarna då de inte vet hur många elever, och därmed hur mycket pengar, de har under läsåret.
Fördelningsmodeller som bygger på finansiering utifrån behov leder istället till fokus på undervisning och lärande. Det ger större förutsägbarhet vad gäller ekonomiska resurser och därmed arbetsro för alla skolor, som slipper konkurrera mot varandra om antalet elever. Skolor som har större behov har också möjlighet att få större tilldelning av ekonomiska resurser och klyftorna mellan områden och elever kan utjämnas på ett mer effektivt sätt. Den inneboende segregerande drivkraften försvinner och rapporthysterin kan minskas.
Fördelningsmodeller som bygger på finansiering utifrån behov leder istället till fokus på undervisning och lärande. Det ger större förutsägbarhet vad gäller ekonomiska resurser och därmed arbetsro för alla skolor, som slipper konkurrera mot varandra om antalet elever. Skolor som har större behov har också möjlighet att få större tilldelning av ekonomiska resurser och klyftorna mellan områden och elever kan utjämnas på ett mer effektivt sätt. Den inneboende segregerande drivkraften försvinner och rapporthysterin kan minskas.
Kommunstyrelsens förslag till ny skolpeng är förvisso ett fall framåt jämfört med den extrema form av New Public Management som infördes 2008. Men det är samma ekonomistiska princip som ska tillämpas; antalet barn räknas varje månad, vilket ligger till grund för månadsvisa utbetalningar. Förlorar skolan ett barn förlorar den också en skolpeng, men har samtidigt kvar samma personalstyrka.
I en modell med resurser efter behov fördelas pengarna årsvis av nämnden per skola eller rektorsområde efter skolornas elevantal, elevernas behov och skolans uppdrag. För att garantera alla elevers rätt till kunskap byggs tilläggsresurser efter elevers förutsättningar in i fördelningen, vilket kan likna den modell för tilläggsresurs som kommunstyrelsen föreslår. En behovsbaserad modell betyder att skolorna slutar vara ekonomiska resultatenheter, en större omfördelning kan ske mellan skolorna och att rektorns roll som pedagogisk ledare kan återupprättas.
Vänsterpartiet föreslår
att kommunstyrelsen ges i uppdrag att arbeta fram ett förslag till resursfördelning som
bygger på skolornas elevantal, elevernas behov och skolans uppdrag.
bygger på skolornas elevantal, elevernas behov och skolans uppdrag.
