söndag, juni 27, 2010

Ett minne ur en pappershög.



Det är typ sommar. Efter ett fantastiskt midsommarfirande på den skånska landsbygden, väntar sista veckan på "jobbet" (LUS) och första veckan på det nya "jobbet" (Humanistiska och teologiska studentkåren - HTS). Kommande veckan är också sommarens första utan kommunpolitiska möten, och därför en mycket lugn vecka. Jag har idag sorterat pappershögar, och hittade ett litet guldkorn. En liten artikel från Sydsvenskan, daterad 26 april, som jag tänkt blogga om, vilket ju såklart aldrig blev av.

Artikeln har rubriken "Moderat förslag vann brett gehör" och är en kommentar publicerad i Sydsvenskans Lundadel, på den kommunpolitiska sidan de har då och då. Den handlar om ett medborgarförslag som föreslår att kommunen ska vara mer positivt inställd till studenternas siste april-firande i Stadsparken, och se det positiva i detta och inte bara gnälla. Ett fantastiskt förslag, vilket jag också sa i talarstolen i KF. Artikelns huvudpoäng är att det är lite lustigt att jag som vänsterpartist gillar ett förslag som formulerats av en f.d. aktiv moderat.

Det faktum att förslagsställaren var en f.d. moderat kommunpolitiker var jag faktiskt redan då medveten om, eftersom detta nämnts på vänsterpartiets kompol-möte måndagen innan. KF-politiker i Lund har en tendens att bli ihågkomna av sina politiska motståndare... Men Sydsvenskan ansåg att det var en nyhet och formulerade en liten artikel med det stora faktafelet att förslaget i fråga faktiskt inte var ett moderat förslag överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg att jag blev lite irriterad när jag läste den lilla artikeln. Inte nog med att det var en förlöjligande underton då sydsvenskan på allvar verkar tro att vi inte visste att förslagsställaren varit med i moderaterna, utan även för att sydsvenskan i den inledande meningen...
"Det är inte ofta Hanna Gunnarsson (v) jublar åt moderata förslag"

... anlägger en tråkig ton som cementerar blockpolitik och låter påskina att man som vänsterpartist inte skulle kunna tycka att "moderata förslag", som ju medborgarförslaget faktiskt inte var, någonsin vore bra. Herregud, vi köpte ju hela den borgerliga budgeten (förutom vårdnadsbidraget, som ju är ett kd-förslag) i grunden och la sedan till våra egna satsningar. Vad kan vara ett större bevis på att borgerliga förslag faktiskt ibland är bra, men inte tillräckliga för att uppnå ett mer rättvist och solidariskt samhälle?

Men. Nu ska jag inte vara bitter. Det är ju ändå sommar. Och artikeln hamnar i arkiv-pärmen. Jag fick ju inte bara mitt namn i tryck, utan fick till och med vara med på bild*!

*Fotot är tack och lov inte Sydsvenskan gamla foto från valrörelsen 2006, utan Sydsvenskan har klippt ut mitt huvud ur ett foto på mig och Luka (som presidium för Teologkåren), som illustrerade en artikel om teologie kandidatprogrammet för kanske ett år sedan. Det roar mig mycket.