Liveblogg och referat från måndagsmöte med kommunalpolitiska gruppen.
Dagens Kompol har temat PPP - Public Private Partnership, eller på svenska OPS - Offentlig Privat Samverkan. PPP är ett system där det offentliga och privata gemensamt finansierar stora investeringsprojekt. Ofta handlar det om vägar, järnvägar och broar, alltså projekt som kostar miljarder. Man skulle också kunna finansiera kraftvärmeverk och andra energiinvesteringar på detta sätt, eller kanske en ESS-anläggning i Lund. Även för E22:an tvärs över Skåne och Simrishamnsbanan Malmö-Dalby diskuteras PPP/OPS-lösningar. I Sverige har Arlandabanan finasierats genom PPP, något som snart ska utvärderas.
Det hela funkar så att det offentliga (en eller flera kommuner eller regioner) sätter upp mål och krav för projektet, medan det privata utför och finansierar. Man skriver sedan ett avtal på ett antal år (kanske 25-50 år), där det privata under tiden ska stå för underhåll och det offentliga efter avtalstiden slut ska ta över anläggningen. Det sägs att de enda som tjänar på detta är de advokater som skriver dessa avtal...
Fördelarna med PPP är att stora infrastrukturprojekt kan komma igång snabbt, eftersom det är privata pengar som ska plockas fram och inte offentliga (färre/kortare beslutsvägar). Projekten kan också bli klara snabbt eftersom det privata såklart vill vara klara snabbt för att komma igång med nya projekt. Nackdelarna är att det riskerar att bli dyrare än om det offentliga stor för hela projektet själva, eftersom det privata räknar in en riskprocent. Dessutom skjuts betalningarna på framtiden, och kommande generationer får betala. Kommunen/regionen använder pengar idag som egentligen inte finns, och som inte riskerar att finnas i framtiden heller. Det riskerar även att bli a-kommuner och b-kommuner, de som har möjlighet att skriva avtal med stora företag får nya fina vägar och järnvägar. Samtidigt kommer stora projekt som kan generera vinst att byggas till förmån för mindre (kanske högre prioriterade) projekt. Motorvägar framför cykelvägar.
PPP-projekt är inte heller särskilt flexibla. Under den tid det tar att bygga kan nya grejor komma till genom nya politiska prioriteringar eller nya lagar. Då måste avtalen med det privata skrivas om. På samma sätt blir det problem om det under den långa avtalstiden blir stora förändringar i användandet av exempelvis motorvägen man har byggt. Kanske finns det inte längre lastbilar om tjugo år, då alla transporter går via järnväg. Då kommer motorvägen som byggdes med hjälp av PPP inte längre behöva underhållas på samma sätt, men det är fortfarande 3o år kvar på avtalet som det offentliga ska betala av.
Idag höjs röster lite då och då för att starta upp sådana här projekt (E22 och Simrishamnsbanan, se ovan), men den moderata finansministern är faktiskt motståndare!
De som gynnas av detta är de stora företagen (inga små företag kan kamma hem denna typ av miljardprojekt), de får göra stora häftiga grejor som drar in stora summor pengar till företaget. Andra som gynnas är enskilda politiker som kan stoltsera med att se handlingskraftiga ut när kommunen får ny infrastruktur.
Förutom diskussioner om PPP har vi idag diskuterat att vi ska knacka dörr på Östra Torn som ett led i partiets kampanj Operation Dörrknackning. Vi har tidigare knackat på Klostergården, vilket gick väldigt bra. Klostergården och Östra Torn är områden där vi har stort stöd.
