En av de få politiska debatterna i sommar-Lund har handlat om bänkar. För någon vecka sedan plockades ett antal bänkar vid busstorget Bankgatan bort. Bankgatan ligger nära Vårfruskolan, och skolans skolledare, lärare och föräldrar till eleverna har en längre tid lobbat för att just dessa bänkar ska tas bort. Anledningen är att bänkarna ofta, enligt skolan, befolkas av missbrukare. Jag har skrivit om detta tidigare, eftersom bänkas vara eller icke vara är ett ämne som då och då blossar upp i den lundeniska debatten.
Det verkar finnas folk i den här staden som tror att samhällets problem med missbruk, arbetslöshet och hemlöshet löses genom att man tar bort bänkarna i stan. Det är ju skrattretande! Det handlar ju självklart inte om bänkar. Det handlar om att lundaborna, eller en del av dem, inte vill bli varse om samhällets problem. Istället för att fundera på vad vi egentligen måste göra, väljer man att blunda och ta bort bänkar! Lundaborna (oavsett om de har bostad eller inte) får gå någon annanstans för att vila fötterna. Om vissa lundabor får som de vill blir Lund snart en bänk-fri stad. (Förutom att det är ett galet beslut, verkar det inte ha fattats på rätt sätt. När vänsterpartiets representant i tekniska nämnden försökte tar reda på hur beslutet har fattats och på vilka grunder, blir hon skickad fram och tillbaka mellan tjänstemännen, medan nämndens ordförande är utomlands och ej kontaktbar.)
Nej, det handlar inte bara om bänkar. Det handlar om vad som är en hållbar politik för att Lund ska bli en stad där alla har en bostad och är drogfria. Vi behöver bygga bostäder, och vi behöver fler "sociala lägenheter". Där får personer som länge har flyttat runt mellan härbärgen och hotellrum äntligen en egen bostad med hjälp av kommunen. Varje gång vi säljer mark för att låta en privat byggare bygga hus, ska vi kräva att denna upplåter ett par lägenheter som sociala lägenheter - men denna regel följs inte. När kommunen istället själv beslutar att bygga lägenheter som ska fungera som sociala lägenheter, blir det ett väldigt liv på de blivande grannarna och proteststormar!
För visst är vi eniga om att vi måste göra något åt hemlösheten i Lund. Vi köper gärna Aluma och undrar hur det kunde gå som det har gått. Men närmare än så vill vi inte komma. Vi vill inte se och vi vill inte höra, vi vill inte bo granne med en före detta hemlös eller låta dem sitta på parkbänkarna. Byggarna vill inte bygga sociala lägenhetern. Det är bara vänsterpartiet som vill att härbärget ska drivas i kommunal regi (istället för av Frälsis). Berätta för mig hur vi annars ska lösa problemen.
